Pimpernöt

Var och när planterar man pimpernöt?

Pimpernöt planteras vår eller höst i sol till lätt skugga. Den vill ha en väldränerad men inte uttorkande, mullrik jord och gynnas av kalk — den växer gärna i lite bördigare, kalkhaltig mark. Undvik riktigt torra lägen, för busken ogillar att stå torrt, särskilt medan den etablerar sig.

Ge den ordentligt med plats. En fullvuxen pimpernöt blir 3–4 meter hög och nästan lika bred, så räkna med den slutliga storleken redan vid planteringen och sätt den med 150–250 centimeters mellanrum om du planterar flera. Vattna in väl och håll jorden fuktig den första säsongen.

Hur sköter man pimpernöt?

Det viktigaste att veta är att pimpernöt kan vara trög i starten. En nyplanterad buske växer ofta långsamt de första åren medan den bygger rotsystem, och det är lätt att bli otålig — men ge den tid, för när den väl kommit igång blir den stor, frodig och långlivad. Vattna under etableringen och vid längre torkperioder.

I övrigt är busken närmast skötselfri. Den behöver sällan gödslas mer än en giva kompost på våren om jorden är mager, och den drabbas sällan av sjukdomar eller skadedjur. Beskärning är sällan nödvändig, vilket vi återkommer till nedan.

Blomning och de uppblåsta frökapslarna

Pimpernötens blomning kommer på försommaren, i maj–juni, i form av hängande klasar av vita, svagt doftande, klocklika blommor. Blomningen är vacker men diskret — det är det som händer efteråt som gör busken till en verklig pratstartare i trädgården.

Efter blomningen bildas nämligen uppblåsta, papperslätt tunna frökapslar i ljust rödgrönt, som ser ut som små lyktor eller blåsor och sitter kvar långt in på hösten. Inuti sitter de hårda, glänsande fröna — pimpernötens ätliga "nötter", med en mild pistagelik smak. De kan skördas för att ätas eller lämnas kvar som dekoration.

Hur förökar man pimpernöt?

Pimpernöt kan förökas både med frö och vegetativt, men fröförökning kräver tålamod. Fröet har en djup groningsvila och behöver köldbehandling (stratifiering) över vintern; ofta gror det först den andra våren. Så färskt frö på hösten i kruka som får stå ute, eller stratifiera det kallt och fuktigt.

Snabbare resultat ger avläggare: böj ner ett lågt sittande skott, täck en bit med jord och håll fast, så rotar det under säsongen. Även sticklingar kan provas, men de kan vara nyckfulla att få att rota sig.

Vanliga problem med pimpernöt

Det största "problemet" med pimpernöt är i själva verket bara den sega starten. Många ger upp om en buske som knappt växer de första åren, men detta är helt normalt — otålighet, inte sjukdom, är den vanligaste orsaken till besvikelse. Håll jorden fuktig under etableringen och lita på att busken tar fart.

I riktigt torra lägen kan busken tyna eller tappa blad i sommartorka; åtgärden är att vattna och att välja en plats som inte torkar ut helt. Egentliga sjukdomar och skadedjur är sällsynta på pimpernöt, som är en robust och problemfri buske när den väl etablerat sig.

Pimpernötens historia och användning

Pimpernöt är en gammal kulturväxt med rötter i klostrens och herrgårdarnas trädgårdar. De hårda, glänsande fröna har historiskt trätts upp till radband — buskens latinska och folkliga namn knyter an till just detta bruk — och har ätits som ett enkelt tilltugg där busken funnits.

I dag är pimpernöt en ovanlig syn och odlas mest av samlare och den som söker något utöver det vanliga. Det gör den till en tacksam nisch: en historiskt intressant, ätbar och dekorativ buske som få grannar har. Nedan en sammanställning av nyckelfakta.

Passar bra tillsammans med

Schersmin

Philadelphus

Snöbollsbuske

Viburnum opulus Roseum

Trollhassel

Hamamelis x intermedia

Katsura

Cercidiphyllum japonicum

Liknande växter

Avenbok

Carpinus betulus

Benved

Euonymus europaeus

Buddleja

Buddleja davidii

Buxbom

Buxus sempervirens

Dvärgmandel

Prunus tenella

Eldtorn

Pyracantha coccinea